Åhh, jag saknar min man! Jag klara mig inte utan honom en dag. Jag kan inte göra något utan honom. Jag kan inte sova, äta, titta på film, ut och gå och massa mer. Känner ni igen er? Eller så är det bara jag som är väldigt känslig. Förut kunde jag i alla fall vara utan honom i många dagar, då var det mer Tim som tyckte det var jobbigt att inte träffa mig. Men nu så är det jag. Det kan bara ta en timma efter han har gått så måste jag ringa honom för att höra hans röst. Det är bra att vara ifrån varandra också men nu när jag är sjuk och har det jobbigt så blir det värre för varje gång att lämna han. Det är han som styr mig, han gör så att jag ta min medicin, äter, sover och plugga. Jag orkar inte med något längre, jag sover helst om jag får eller träna. Om det är någon jag litar på så är det Tim. Jag kan inte ens lita på min egen familj.